carofin.blogg.se

Så mkt tankar, funderingar o reflektioner......

Tror d började m att jag fotade min mage till ett projekt inom ILCO (förening för stomiop) ser den ju aldrig på d sättet.... 

Har aldrig riktigt bearbetat, varken alla år av svår ulcerös colit eller den stora op då jag tog bort hela tjocktarmen o sedan även ändtarmen.... 

 

Har liksom skjutit d ifrån mig o ibland känns d som d är nån annan jag pratar om..

Jag inser nu hur jäkla sjuk jag var..... O att jag faktiskt ska leva m påsen o fula ärr for ever. 

Alltså, nu bryr jag mig egentligen inte om ärr o sånt, men ändå. Korten var liksom ingen vacker syn... 😱

Så blandade känslor, eftersom jag mår så mkt bättre nu!! Ångrar absolut inte op, tvärtom! önskar jag gjort den tidigare!! Men ibland blir jag arg o ledsen över att jag inte får vara frisk, som andra... Klart d känns orättvist i bland.. 

Samtidigt har jag d nog bättre än många andra. Har en helt underbar karl, som verkligen älskar mig för den jag är. Överviktig, m påse o massa annat skit... Han har ALLTID funnits vid min sida o stöttat mig till 110% ❤️ 

Så många ggr har jag tvivlat, hur kan nån älska mig? Jag älskar ju inte ens mig själv.... Men efter snart 12 år tillsammans börjar jag tro honom 😉

Måste lära mig acceptera att jag gör så gott jag kan o att d faktiskt räcker. 

Barnen går förstås alltid först o så länge dom är glada o nöjda, är jag d oxå ❤️ 

Ja.... Nej.... Om jag ska göra ett nytt försök att sova nu, när jag skrivit av mig lite (på telefonen, världens minsta skärm... Måste ha en dator 😬) 

Tjing