carofin.blogg.se

2015-01-08
21:55:40

En sån där dag...
Då värken tagit över hela min kropp. 
Varje led, varje muskel. Slagit sig hela vägen in i benmärgen o brutit sig in i hjärnan. 
Jag hade sett fram emot körstarten idag, att få sjunga o träffa mina trevliga körkompisar. Tänkte in i det sista att jag skulle åka, men inser att det inte går. Hjärnan o hjärtat vill en sak, men kroppen jobbar emot. 
Det är lätt att tappa lusten dagar som dessa. Att tappa hoppet. Att ge upp.
Jag vet att jag, om några dagar, kommer tänka positivt igen o orkar inte ens kämpa emot de mörka tankarna. 

Jag möter blicken på min leende bebis och för en stund finns bara sol, kärlek och lycka. Jag är otroligt lycklig över min familj, älskar mina barn över allt annat! När jag gnäller och klagar betyder det inte att jag är missnöjd med mitt liv, det måste bara ut ibland. 
Det är skönt att skriva av sig gnället, istället för att ta det face mot face 😬, det är jag inte bra på. Det är så mycket lättare att bara säga att allt är bra eller, åtminstone okej när någon frågar. För ärligt talat, vem är inteesserad egentligen? På riktigt? 


I mitt liv har jag fått avstå från mycket saker jag älskar, pga sjukdom och värk.
Jag tävlingsdansade en gång i tiden, men knäna sa nej. 
Jag hade häst. Min älskade, älskade häst. Kunde inte ens spänna sadeln under lite sämre perioder, än mindre mocka, bära hö o sköta honom. 
När jag, som idag, inte kommer iväg på en aktivitet jag gillar, bubblar det upp mycket känslor. Bitterhet, ilska, sorg.
Jag trycker ner mig själv med mörka tankar. Att jag inte förtjänar roligheter, inte förtjänar vänner. Det går ju inte lita på mig. Man vet aldrig när eller om jag ställer in. Jag kan ju inte ens lita på min kropp, hur ska jag begära att andra ska göra det? 

Jag skriver och delar inte detta för att ni ska tycka synd om mig. Men kanske förstå. Vi är många som lever med fysisk och psykisk ohälsa och jag tror många har svårt att prata om det. 
Jag skulle kunna fortsätta babbla på i en evighet, men väljer att avsluta detta redan långa inlägg här. 
Om någon orkat läsa ändå hit, bra jobbat 😜 
Och undrar ni något, fråga gärna. 

Tack för mig! Nu är denna dagen snart slut och imorgon är en ny dag. Jag tänker möta den med öppet sinne och hoppas kroppen är snällare än idag. 

Taggar: depression, diabetes, fibromyalgi, ileostomi, kroniskvärk, livet, lycka, mammaliv, smärta, stomi, ulceröscolit, värk;
Kategorier: Allmänt;

Kommentarer:
#1: Anonym

Väderväxlingar är bajs.. Och ja, jag läste hela. Ingen idé att säga kämpa, för det gör du. Skänker en tanke istället❤️

Svar: Tack, vem du än är 😜❤️
Carofin

2015-01-08 @ 22:04:52
#2: Anonym

Mitt i allt annat finns en klok o klarsynt kvinna som hjälpt mig att se enklare på tillvaron!

Svar: Jag? 😯
Carofin

2015-01-08 @ 22:14:44
#3: Anonym

Jag skickar över en kram. Det är viktigt att veta att du alltid gör så gott du kan. Och det är gott nog! Kram

Svar: Tack! Måste lära mig det..
Carofin

2015-01-08 @ 23:13:39
#4: Pia

Jag läste oxå allt. Som sagt det jobbigast är att det inte syns på utsidan av en att man mår dåligt. Har tom hört av en läkare säga till mig att du ser frisk ut iallafall. Inuti höll jag på att gå söner av smärta och deppighet. som tur håller det på att vända nu. Tycker att du är otrolig som vågade skaffa ett barn till i den sitts. Du verkar ha en otrolig inre styrka och en jätte din familj som ger dig stöd när det är neråt. Tips från mig är ta in alla positiva saker du har runt dig när det är som värst. För min del så är det bara positivt att höra mina barn leka eller ligga och titta på dem. De är de som får en att leva. Hoppas att din smärta lungar sig och du kan göra det du vill. Jag tror på dig.

Svar: Tack!!
Carofin

2015-01-09 @ 11:58:58
#5: Anonym

Det var bara lilla jag ❤️ Anna Panna Päron Pung ❤️

Svar: Gissade det 😊❤️ de andra "anonyma" vet jag dock inte riktigt 😜
Carofin

2015-01-09 @ 15:10:20
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: